Vi som bor i skogen...

Familjen:

Familjen har precis flyttat in i det nyrenoverade torpet i gläntan. Det hade tidigare bott sju familjer där men ingen hade bott där under en längre tid. Det fanns inga grannar i närheten men ryktet hade spridit sig i byn om den nya familjen i den lilla stugan. Huset låg i en glänta i den trollska skogen, bredvid låg en porlande bäck som mynnade ut i en liten sjö en bit bort. Vad familjen inte visste var att det bodde några väsen i skogen runt huset vilka hade jagat bort de tidigare familjerna. Det var älvan som var ett lite charmigt bustroll, Näcken som var snäll och älskade musik av alla olika sorter, Vätten som kunde vara väldigt klok men kunde vara rätt så butter av sig och sist men inte minst var det Solen som hade hett temperament och var något självgod. Dessa fyra väsen har levt tillsammans sedan urminnes tider. De skulle inte kalla varandra för vänner utan bråkade ganska ofta med varandra. Solen som enligt sig själv var den viktigaste av alla tyckte att de andra försökte stjäla av hennes glans. Därför uppstod de ofta konflikter men innerst inne var alla fyra ganska ensamma, även om de aldrig skulle erkänna det för någon.  

Älvan:

Jag är en busig älva men på ett charmigt sätt. Jag tassar runt synligt i gryningen och skymningen och ibland en bit in på natten. På natten är det mörkt när solen har försvunnit men då blir det ännu mer spännande att smyga runt. Är jag riktigt riktigt tyst kan man blåsa någon i nacken utan att man syns. Mest är jag är en snäll flicka men tycker om när det är spännande och äventyr får det att pirra i magen. Det är svårt att höra mig och se mig men jag finns alltid nära men det går inte alltid att krama mig.  Mitt hem finns över allt där jag får plats, i skogens vrår är det spännande och där trivs jag bäst. Att dansa över ängen och sjön är härligt men där är det svårare att tassa fram obemärkt... Som sagt finns jag överallt omkring men mitt favorit ställe är ändå i kanten av bäcken och skogen. Där flyger vinden fram i bäckens kraft samtidigt som jag får skogen att vaja fram och tillbaka. Strax där intill kanten av bäcken kan jag krypa in och ha det mysigt.

 

Vätten:

 

Jag är vätten. Människorna måste ha mig för jag gör så att deras liv fungerar. Otacksamma är de, de tror inte ens på mig. Jag tror att det är barnen som är smartast av människorna för ibland har jag märkt att de kan se mig. Men jag är väldigt bra på att gömma mig och om jag måste så kan jag göra mig osynlig. En sak ska alla ha klart för sig, om man är snäll mot mig då kan alla era drömmar bli uppfyllda. Jag kan hjälpa människor med mycket till och med göra dem rika som troll. Det finns inte ett problem på er gård som jag, vätten, inte kan fixa. Men om ni är elaka mot mig eller gör något som jag retar mig på, då ska ni passa er. Bara för att jag är liten som en tändsticksask så betyder det inte att jag är ofarlig, nej du. Är ni dumma mot mig så kan jag nämligen göra er sjuka eller ta gården ifrån er! Jag vet allt mycket mer om moderjord än vad ni människor gör, vilket gör att jag vet väldigt mycket om hur jag ska förstöra för er. Så pass på! Gör inte vätten arg. Jag skulle inte drista mig till att säga att jag behöver människorna, för det gör jag inte och hör sen! Men de har ju sina fördelar. Inte märker de om jag knycker lite mat eller godsaker, de har ju så mycket grejer. Men knycka är inte rätt ord, man skulle kunna säga att det blir min lön. Jag är väldigt viktig nämligen, människorna är verkligen beroende av mig. Det är därför jag bosatt mig här i närheten av det här huset. Någon måste ju ta hand om dem. Så behövs jag ju för att se till deras små ligister till ungar. Men du ska inte tro att jag gillar att se efter dem eller att jag bryr mig om något skulle hända med dem, för det gör jag inte. Men de där stora människorna tror ju inte på något alls. Utan att tänka sig för låter de barnen springa omkring ute i skogen utan att skydda barnen mot alla faror som finns där. Så kan man ju bara inte bära sig åt! Inte för att jag bryr mig… men skogen kan vara farlig. En familj som bodde här hade några elaka barn som jagade mig och försökte förstöra mitt fina hus, men jag gjorde mig snabbt av med den familjen. Ha ha ha, människor, de e så dumma. Ja ja, kanske inte alla. Det var en annan familj som bodde i huset och de hade barn som var, helt okej, men de stora människorna lät dem springa omkring utan uppsikt så jag var tvungen att få dem att flytta. En ensam vätte kan inte se efter så många barn. Tänk så många faror som lurar, tänk om de skulle bli lurade av älvan eller tagna av ett troll. Jag bryr mig förstås inte om det skulle hända, men man släpper inte iväg barnen så. Nä, jag är allt väldigt viktig jag.

Jag bor under en stor sten i muren en liten bit från huset. Mitt hus är väldigt lurigt gömt så ingen kan komma och störa mig. Jag har själv grävt ner det i marken så att det inte ska bli så kallt om vintern. Det är två rum och en hall i mitt hus. I det största rummet har jag ett litet bord med en stol, som är min, och så har jag en soffa och en säng. Sedan har jag tre hemliga gångar som leder till olika platser i närheten. En av gångarna leder till huset där människorna bor, den är väldigt användbar om man ska smita in i deras hus. Här bor jag tillsammans med mig själv. För det finns inga vättar här i närheten. Om du tror att det bli ensamt ibland så har du fel! Jag trivs alldeles utmärkt med att bara ha mig själv.  

 

Solen:

Jag är solen, en het och tempramentsfull kvinna. Jag är ursprunget till allt liv på jorden, utan mig kan inget liv finnas till. Jag är den äldsta! Jag är den viktigaste av dem alla! Jag har levt tillsammans med alla varelser som har existerat på denna jord sedan begynnelsen. Det jag inte vet är inte värt att veta!

Jag är ungefär 4,5 miljarder år gammal och jag beräknas att bli ca 12 miljarder år innan jag har förbrukat allt väte innuti mitt innersta, tråkigt nog kommer jag alltså inte att finnas i all oändlighet. Även mina resurser är ändliga. 

Jag lever och bor i det stora världsalltet, det är en plats där jag alltid finns, ingen kan stoppa mig eller släcka mig. Det finns däremot de som försöker hindra mig från att nå fram till alla platser på jorden. Näcken och älvan försöker tillsammans ibland, de skapar stora svarta moln som skymmer mina strålar. Älvan vill gärna stjäla av min glans till sitt eget långa vackra hår. Hon påstår i och för sig att hon får sin vackra silverglans av månen, men det vet jag att det är en lögn. Det är faktiskt jag som ger månen hans lyster, så det så.

 

Så fort jag kan ser jag till att mina varma sköna strålar når fram där de bäst behövs. Jag är oftast vänligt sinnad och min ambition är att alla på jorden skall kunna få njuta av mig. Är någon dum eller elak mot mig så kan jag tända till och bli på dåligt humör, då kan jag göra allt för att störa istället. Jag kan bränna med mina heta strålar och det är inte roligt för den som blir utsatt för det.  

  

Näcken:

Strömkarlen, Älven eller Näcken, kalla mig vad du vill. Jag har bott i åar, forsar och sjöar. Nu bor jag i bäcken, som rinner ner från berget och sjön, som bäcken mynnar ut i. Där kan du träffa på mig. Kanske kan du se mig surfa nerför berget eller spelandes på min fela ute i sjön.Många tror att jag är lömsk och trollbinder människor med min fiol, men jag vill bara att folk ska skratta och dansa och ha roligt med mig. Jag är ganska trevlig, snäll och hittar på mycket roliga saker att göra. Om du vågar kan du få prova på att surfa på bäcken eller träffa mina vänner och bekanta i vattnet, de har mycket att berätta som du säkert inte visste innan. Om du vill kan jag lära dig spela, men då måste du vara säker på att du kan stå emot musikens kraft annars kan både du och de dansande trollbindas och ni kan inte sluta förrän alla blivit tokiga. Sätt dig vid vattnet och lyssna noga i tysthet så hör du snart melodin från min fiol. Om du har tur kanske du till och med får se älvan dansa till musiken. Hon kommer över ibland och ger musiken liv. Det tycker jag är väldigt roligt. Vintertid fryser jag till och gömmer mig under islagret. Där myser jag med mina vänner och väntar på våren och att solens värme ska tina upp mig igen. Under tiden kan du och dina vänner åka  skridskor på isen. Tro mig, det är riktigt roligt! 

  

Flickan: 

Jag är som andra barn; nyfiken, lite blyg och frågvis. Jag är fem år och bor med mamma och pappa, samt lillebror ("osynliga" i historien). Pappa jobbar hela dagarna och kommer inte hem förrän sent på kvällen. Hans jobb ligger långt bort och han måste gå upp tidigt och åka dit. Han åker tillsammans med Karl. Han har bil och hämtar pappa, eftersom vi inte har någon. Mamma är fullt upptagen med lillebror, han skriker hela dagarna. Mamma säger att jag är en stor flicka som kan leka själv. Men ibland vill jag att mamma ska leka med mig. Hon har bara tid när lillebror sover. När pappa är hemma brukar vi gå ut i skogen och leka med kottar och allt vad vi kan hitta. Vi har nyligen flyttat ut på landet från byn, till ett nyrenoverat torp. Det är inte så stort som vårt tidigare hem var. Jag och lillebror delar sovrum med mamma och pappa. Vi har elektricitet, men i huset finns den charmiga kakelugnen och vedspisen kvar. I torpet finns inget stort kök, så vi har köksbordet i storarummet. Där finns även en kamin, som vi tänder om kvällarna för att vi ska ha det varmt när vi sover.

 

På tomten finns några träd och buskar och en härlig gräsmatta. I ett träd har pappan hängt en gunga till mig. Det finns även en liten sandhög som blivit min sandlåda. Där brukar jag sitta och gräva och bygga. Just nu är det en bondgård och hagar till mina kottdjur i sandlådan Mamma och pappa har ställt en soffa, två stolar och ett bord vid ena husknuten. Där sitter de och fikar när pappa är ledig. Tyvärr bor vi inte nära några andra, så jag har inte skaffat några kompisar här. Men mamma säger att när jag blir större och börjar skolan kommer jag att få kompisar att leka med. Jag saknar Elin. Vi bodde grannar förut och lekte varje dag. Det hade varit kul om Elin kunde komma och hälsa på mig, eller jag henne. Men mamma säger att det inte går, men hon säger aldrig mer än så trots att jag frågar varför. På baksidan av huset finns en skog, det är där jag och pappa leker. På framsidan finns en grusväg som leder till en större väg. Jag har aldrig gått på vägen själv. Det skulle jag vilja göra, men mamma säger att jag kan bli påkörd av bilar om jag kommer till den stora vägen. På var sida om grusvägen finns stora ängar.